Företag får allt svårare att nå sin målgrupp via brevlådan. Ungefär var fjärde svenskt hushåll har Reklam, nej tack på brevlådan. I storstadsregionerna är det så många som varannan.
Själv hade jag en animerad diskussion i helgen huruvida vi som jobbar inom reklambranschen över huvud taget borde få sätta upp sådana skyltar eller inte. Argumenten för att så inte är fallet var oftast ”hur kan du säga nej till hela din bransch?” samt ”hur ska du då veta vad som är bra om du inte tar del av det som skickas ut?”.
Själv har jag en Nej-tackskylt. Och det här är varför:
1. Jag är en vanlig konsument som – precis som de flesta andra – tycker att 95 % av all reklam är dynga.
2. Jag har bättre saker för mig än att bläddra igenom reklamutskick från Skokanonen, Snabbköp och Cykel Kungen (observera särskrivningen).
3. Om en pärla dyker upp i brevlådan hos någon av mina ”Reklam, ja tack”-kollegor så får jag reda på det i 99,9% av fallen. Så ovanligt är det.
4. Jag sparar skog.
5. Genom att säga nej tack till skräpreklam så höjer jag kraven på mina kollegor när de ska försöka nå mig med relevanta budskap. Och på så sätt inbillar jag mig att jag bidrar till att höja den kreativa ribban i branschen. Jag vet att det är långsökt, men jag gillar tanken.
d:scribe 